Cinemateket: Under olivträden
Den tredje och avslutande filmen i Koker-trilogin är den mest självreflexiva. Ett filmteam ska spela in en scen mellan ett ungt par som har gift sig bara några dagar efter den stora jordbävningen i norra Iran 1990. Scenen förekommer redan i den förgående filmen Livet börjat igen (1992) och förefaller där var dokumentär. Under inspelningen försöker mannen i förhållandet, Hossein, övertyga kvinnan, Tahereh, att de trots skillnader i utbildning och samhällsklass ska gifta sig på riktigt. Medan Hossein tar en stor plats i berättelsen får vi knappt veta något om Tahereh, en subtil kritik av kvinnans undanskymda status och position i det iranska samhället.
Det finns många lager i Under olivträden som skulle kunna beskrivas som en mise en abyme, ett konstverk som inom sig själv innehåller ett annat verk. Nästan samtliga roller görs av amatörer förutom regissören, som spelas av den kända iranske skådespelaren Mohamad-Ali Keshavarz. Trots många mödosamma repetitioner och tagningar ser han ut att misslyckas med att spela in scenen, men verkar vara desto mer framgångsrik när det gäller att föra det unga paret närmare varandra i verkliga livet. Den långa vidbilden i det ambivalenta slutet, där vi ser rollfigurerna som två små punkter under olivträden, är makalös.
Zir-e derakhtan-e zeyton. 1994, Iran, 1 tim 43 min, farsi, engelsk text, digital kopia, barntillåten, Visningsmaterial från MK2.
