Cinemateket: Postanvisningen

Sjubarnsfadern Dienges lycka verkar gjord när brevbäraren levererar en postanvisning med en ansenlig summa från en gatsopande brorson i Paris. Visserligen är lejonparten av pengarna brorsonens, men lite ska väl räcka till att försörja hans två hustrur och barn, betala av kritan i handelsboden, hjälpa panka grannar med lån och tiggarna på Dakars gator med allmosor. Problemet är bara att Dienge inte kan hämta ut pengarna utan id-kort, vilket förutsätter födelsebevis, fotografier och mer eller mindre pålitliga myndighetskontakter, som alla måste betalas med lånade pengar. Det finns en lätt, lugn rytm i Ousmane Sembenes mästerliga skildring av en patriark som tiden sprungit förbi och hans kafkaartade vandring genom en hopplöst korrumperad stad. Rytmen, ritualerna, bönen och fruarnas insprängda sånger om det som sker ger honom en viss värdighet, samtidigt som han tecknas skoningslöst som en pompös, ignorant figur och kunde vara huvudpersonen i en Molièrekomedi. Det ges inte utrymme för fattigdoms-sentimentalitet i denna glasklart berättade och tjusigt gestaltade film, för övrigt den första wolof-språkiga, nyligen vackert restaurerad tack vare en räddningsinsats av Martin Scorsese, som fick loss den när den höll på att fastna och dö i samma byråkratiska djungel som den berättar om.

Regi: Ousmane Sembene, 1968, Frankrike, Senegal, 1 tim 45 min, franska, engelsk text, digital kopia, bildformat: 1.66:1, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Tamasa.