Cinemateket: Leviathan

Filmskaparna bakom Leviathan, Lucien Castaing-Taylor och Véréna Paravel, är båda kopplade till Sensory Ethnography Lab på Harvard, ett experimentellt laboratorium vars verk utgör en blandning mellan estetik och etnografi. Därför kan de både titulera sig poeter, antropologer och kompositörer. Med hjälp av den lätta digitalkameran GoPro gav de sig tillsammans med några fiskare ut på en båtresa ut i Nordatlanten utanför USA:s kust. De åker från New Bedford – samma hamn och vatten som i Herman Melville’s Moby Dick (1851). Titeln refererar både till Thomas Hobbes politisk-filosofiska verk Leviathan (1651) och till sjömonstret i Bibeln som är en metafor för en katastrof som vänder upp och ner på världen.

Precis som det bibliska sjöodjuret tycks Leviathan helt uppsluka oss åskådare ifall den upplevs i en biograf. Filmen känns både nyskapande och arkaisk. Det som registreras är en värld som är på väg att försvinna: den manuella fiskeindustrin. Små lätta kameror har fästs på de medverkandes huvuden, bröstkorgar och handleder och det finns kameror överallt på båten, även i masten och på skrovet. Kameran befinner sig ibland högt upp bland fåglarna eller under vatten med avfallet efter fisket.

Leviathan är paradoxalt nog både kroppslig och kroppslös. Filmen visar både ett mänskligt perspektiv men desto mer en icke-antropomorfism där vi snarare ser himlens och havets synvinkel. Filmarna tappar kontrollen över bilden. Fiskare och elementen är lika mycket upphovsmän till verket, en demokratisk film om det någonsin funnits någon. Filmen är en audivisuell sensation som känns i hela kroppen. Den franske kritikern Jean-Michel Frodon tyckte att Leviathan förändrar synen på vad en film kan vara.

Leviathan. 2012, USA, Storbritannien, 1 tim 27 min, engelska, utan text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Les Films du losange.