Cinemateket: Körkarlen

Den som dör sist på nyårsafton blir Dödens körkarl och måste ta över det gräsliga uppdraget att samla ihop de dödas själar. Selma Lagerlöfs mörka saga om fattigdom, synd och förlösning hade redan resulterat i två storverk, Victor Sjöströms från 1921 och Julien Duviviers från 1939. Men Arne Mattssons storbudgetversion från det svenska förnuftets rekordår närmar sig berättelsen om den försupne David Holm och slumsystern Edith, som aldrig ger upp hoppet om att frälsa honom, ur ett modernare, mer psykologiskt och socialt medvetet perspektiv, till vissa kritikers irritation. DN beskriver den som en ”övertygande berättelse om alkoholens fördärv, en närgången studie i svensk slum före folkhemmets tid” men ansåg att den förtog själva legenden, ”spökstämningen är borta, kärran rullar för sällan, det gåtfulla har försvunnit”. Edvin Adolphsons gripande tolkning av David Holm hyllades unisont, liksom den visuella skönheten, framför allt Mattssons hantering av närbilder på det nya ”bredfilmsformatet” och Max Wiléns foto som gjorde ”det svarta djupt, och mjukt som sammet, det vita vitt som nyfallen snö med sol över” (Robin Hood, Stockholmstidningen).

Regi: Arne Mattsson, 1958, Sverige, 1 tim 49 min, svenska, 35 mm, bildformat: 2.35:1, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.