Cinemateket: Funny Games

Kylig psykologisk skräckthriller med satiriska metagrepp där kärnfamilj torteras av unga överklasspojkar som kallar varandra Beavis och Butthead och backar handlingen med fjärrkontroll.

En tredjedel av publiken ska ha lämnat salongen på premiären i Cannes. Än idag är det en film som upprör och delar åskådare i läger. Är den bara vidrig, sadistisk och smaklös? Eller just allt detta för att leverera kritik mot den filmvåldssuktande publik som allra mest behöver nås av den? Haneke har själv sagt att hans film handlar om våld i media och därför är en så våldsam och i övrigt poänglös film – vilket filmens försvarare kanske skulle hävda är själva poängen.

För att förtydliga sin mediekritik ville Haneke att filmen skulle utspelas i USA – filmvåldets mecka – men av praktiska skäl förlades den till Österrike. När han tio år efter originalfilmens premiär fick chansen att göra en amerikansk remake gjorde han den ruta för ruta, liknande hur Gus Van Sant tog sig an Psycho (1998), och återanvände till och med samma hus och delar av rekvisitan.

Funny Games. 1997, Österrike, 1 tim 49 min, tyska, franska, italienska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Utannonserade gästen Johan Hilton har tyvärr fått förhinder. Inget prat utan endast vanlig filmvisning.