Cinemateket: Cronos
En alkemist i Veracruz utvecklar på 1500-talet en mekanisk uppfinning som ger evigt liv. I nutid kommer den äldre antikhandlaren Jesùs Gris – ungefär ”Den grå Jesus” – över mekanismen, en skarabéliknande sak som sätter nålar i hans hud och ger blod till den lilla insekten inuti. Hans hälsa skjuter i höjden, han är som pånyttfödd – men får också törst på blod. Dramatik uppstår när en döende miljonär visar sig vara redo att gå över lik för att komma över mekanismen.
Guillermo del Toros stilsäkra långfilmsdebut var vid tidpunkten en av de dyraste mexikanska filmer som gjorts med en budget motsvarande ungefär två miljoner dollar. När pengarna ändå sinade fann han en vän för livet i skådespelaren Ron Perlman, här i rollen som miljonärens muskelman Angel, som ville göra färdigt filmen utan att få mer betalt.
Cronos hade först arbetstiteln ”Vampire of the Grey Dawn”, men i stället för en renodlad vampyrskräckis är den på många sätt symptomatisk för den sortens korsbefruktning av genrer, konst och filosofi som kommit att utmärka del Toros konstnärskap. I filmen bryter han också mot konventionen att låta blodsugaren vara en attraktiv varelse eftersom den i Cronos är en gammal och grå man. Tillsammans med fotografen Guillermo Navarro utvecklar del Toro här en estetik som förenar Universals 30-talsskräckisar med den tyska expressionismens diagonala linjer, kontraster och djupa skuggor.
Från inhemskt håll fanns inget större hopp om betydande framgångar för resultatet, av författaren Kevin J. Wetmore Jr kallad för ”den kanske mest Lovecraftianska av del Toros filmer” – men på festivalturné mötte del Toro desto större intresse. På en festival i Miami hörde regissören en röst från andra rummet. ”Är du Guilllermo del Toro? Jag heter Pedro Almodóvar. Jag älskar Cronos och skulle vilja producera din nästa film.”
Cronos. 1992, Mexiko, 1 tim 32 min, spanska, engelska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Criterion Collection.
