Cinemateket: Alphaville ett fall för Lemmy Caution
Agent blir skickad till den auktoritära staden Alphaville för att förstöra superdatorn Alpha 60. Datorn har total kontroll över framtidsstaden där de som visar känslor straffas och kärlek är det mest förbjudna ordet. Jean-Luc Godard använde sig av den amerikanske sångaren och skådespelaren Eddie Constantine i huvudrollen eftersom hans rollfigur Lemmy Caution var känd i Frankrike genom en serie filmatiseringar av kioskdeckare.
Alphaville är ovanlig i sin genre då den som gängse science fiction inte använder sig av futuristisk dekor eller några andra specialeffekter, utan gör bruk av filmmediets alla då befintliga medel för att visa sin dystopiska framtidsvision, inte minst genom fokus på ljudspåret, ljussättning och bruket av negativ bild. Redan i filmens inledning då vi ser en närbild på det starka ljuset som kommer från Alpha 60 och vi hör dess säregna röst befinner vi oss i en annan tid. Rösten har inte förvrängts på mekanisk väg utan Godard tog hjälp av en man vars stämband hade förstörts under andra världskriget.
Den mörka framtid Godard målar upp är en värld helt baserad på vetenskaplig rationalism. Botemedlet är kärleken och konsten. För Lemmy Caution är poesin ett lika viktigt vapen mot Alpha 60 som revolvern. Detta konkretiseras särskilt när filmens kvinnliga huvudperson Natacha, spelad av Anna Karina, går runt och läser ur Paul Éluards Smärtans huvudstad (1926). Det är tydligt att Alphaville är starkt influerad av Orson Welles: åskådaren blir plötsligt inkastad i en värld utan nycklar och Welles favoritskådespelare Akim Tamiroff är minnesvärd i en biroll.
Alphaville: Une étrange aventure de Lemmy Caution. 1965, Frankrike, Italien, 1 tim 38 min, franska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.
