Cinemateket: Paris sover

Klockan är 10. Högt upp i Eiffeltornet vaknar en ung man – tornets säkerhetsvakt – och ger sig ut för att inspektera omgivningarna. Men det är något som inte stämmer. Överallt är det tyst och stilla, varken bilar eller människor rör sig på gatorna – hela Paris sover. Han stöter på ett vilset sällskap som flugit in från Marseille och de tycks vara de enda, förutom säkerhetsvakten, som är vakna. Klockan har stannat på 3.25 och då befann de sig alla högt upp i luften. De tar det säkra före det osäkra och tillbringar nätterna tillsammans på hög höjd.

René Clairs första långfilm var enligt regissören skapad för att ”föra filmen tillbaka till sina rötter och befria den från den kvävande konstnärliga förfalskningen” och påminner i sitt tilltal om en av filmmediets allra första genrer – trickfilmen. Stor vikt läggs vid rörelse- och tidsmanipulationer i bild. Vid ett flertal tillfällen fryser Clair filmbilden, vid andra tillfällen intar rollfigurer en ’fryst’ position. Inspelningen skedde, med skral budget, redan sommaren 1924, men premiären försenades och den slutgiltiga versionen kom ut först efter att Clairs kortfilm Entr’acte – De kloka galningarna (1924) fått premiär.

Vi visar 2018-års restaureringen av Paris sover, som utgår från en brittisk tintad nitratkopia, vilken anses påminna mest om filmens originalversion.

Paris qui dort. 1925, Frankrike, 59 min, engelska mellantexter, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Fondation Jérôme Seydoux-Pathé.
4K restorationen av filmen genomfördes 2018 på L’Immagine Ritrovata (Bologna) av Fondation Jérôme Seydoux-Pathé med stöd av CNC.

Visningen ackompanjeras av Stefan Wingefors.